Fröken Norberg

Jaa som de flesta av er vet så är jag hemma, sjukskriven med ett dåligt knä...

Jag hann inte med varken massage eller hästmys igår, eftersom jag skulle hämta soptunnan innan och föll då, vred knät, självklart de dåliga så de vart felläge på knäskål osv. Micke kom hem med lastbilen och tog hand om mig innan ambulansen kom.
Ambulansen hittade rätt och jag fick lustgas vilket inte hjälpte ett dugg mer än att jag vart illamående..

Väl inne i ambulansen ville som sätta nål vilket jag inte ville haha. Vart embla på armen och morfin i benet istället, vilket också fungerade, är ju en mkt finare nål då så de kändes bättre. Den underbara sköterskan som jag hade med mig hade iaf humör, var dessutom hennes fjärde dag på ambulansen kändes bra att få skratta lite mitt i allt elände. Fick även syrgas för att få bort illamåendet.

Fick veta att jag hade perfekt syresättning även utan syrgasen, vilket känns skönt :) då funkar ju astmamedicinerna som dom ska iaf.

Blodtrycket va helt normalt även fast jag var smärtpåverkad så de känns också fint, ingen feber hade ja heller ;)

Mina gråa mjukisar är nu ett minne blott, har en liten bit kvar av dom för skoj skull faktiskt. Dom vart ju som uppklippta, Rickard ena ambulanskillen drog dessutom till mitt knä till rätta när han skulle kolla igenom mig, vilket kändes otroligt mkt... Gjorde satan så jävla ont men skönt efteråt när de låg som de skulle.

Väl inne på sjukhuset vart de att byta bår, säga hejdå till den underbara ambulansbestättningen och bli omhändertagen av dom andra på sjukhuset, de strulades med att hitta vem jag var, vilket inte borde va ngt problem då jag har bott här sen i december men efter mkt om o men fick dom fram min journal så dom visste vem jag var.

Micke dök också upp med världens ryggsäck med kläder o grejer, han hade hunnit att parkera lastbilen på jobbet, tagit personbilen hem, packat en väska full med kläder o stök och sen kommit ner till mig. Vad vore jag utan honom? <3

Doktorerna kollade igenom knät, skickade mig på röntgen, där de va otroligt trevliga röntgensköterskor, inte som dom i Östersund. Dom här pratade och var trevliga :)

Sen tillbaka på akuten för att veta hur dom skulle fortsätta, ingen fraktur i knät eller ben! Yeees! Men de behövde tömma knät på vätska....
Utan bedövning vart de dessutom eftersom dom inte orkade bry sig om vilken bedövning ja var allergisk emot.. Tack så mkt för den...
Jag tror inte jag har grinat så mkt som då av smärta, doktorn var helt förstörd som gjorde de och undersköterskan som var där (manlig) var kanske ngt av de suraste och otrevligaste jag har träffat på faktiskt.. Måtte man aldrig bli sån..
När tömningen på blod o skit var över kändes de bättre och jag vart lindad.

Domen vart sjukskriven i två veckor då jag ska tillbaka till doktorn för att kolla upp knät :) Göra en massa tester osv vilket känns riktigt bra, jag ska börja med sjukgymnastik vilket också känns helt underbart, jag ska äntligen få hjälp med knät :)

Väl ute på kryckor vart de att handla en snabbis på Ica, åkte hem, åt middag, vi var två som var hungriga då.. Ingen av oss hade ätit ngt sen frukost...
Sen har Micke bara tagit hand om mig, blivit arg på mig när jag har börjat göra ngt utan att han är med haha.

De vart film sen på kvällen för att kunna koppla av, tänka på annat och sen problemet att ta sig i säng men Micke stöttade mig, klädde av mig o allt så de gick fint.

Så idag fick jag kliva upp fem med Micke, åt frukost då så jag fick i mig mina tabletter, fick hjälp till toan och hjälp tillbaka i säng. Myste ner mig i den stulna rocken (sorry Landstinget men jag vart kär) och somnade om lite, hade hemska mardrömmar så de va bättre att va vaken o läsa faktiskt.
Micke kom sen hem på sin rast vid halv nio med lastbilen, hjälpte mig på med kläderna, lindade mitt ben, hjälpte mig med lite fika, har sen ställt fram dryck, godis, apelsiner, mandariner, datorn och broderier åt mig intill soffan och jag når även tvdosan om jag vill titta på den. Även tagit fram grejer så jag kan stöka i köket om jag får för mig de, tagit fram så jag kan äta lunch o allt.

För en stund sen pratade jag med bemanningen så jag ska ringa när jag inte är sjukskriven längre, jag har pratat med chefen som inte lät glad och sen med en av arbetskamraterna vilket va riktigt skönt, höra en glad röst som låter orolig i samma veva är ganska skönt när man sitter med ett knä som det pulserar i och man väntar bara på att de ska börja tok värka i de..

Nej de va väl allt från nu, lär väl inte bli så mkt bloggande framöver eftersom de inte finns ngt att blogga om, kanske lite kort om mina framsteg ;)

På återläsning!