Fröken Norberg

 Sitter här och funderar, ensam i mörkret. Ibland känns de så oerhört skönt, ibland oerhört ensamt, tyst och tomt. De är då man hinner sitta ner och fundera lite, samtidigt som man inte vill fundera..
 Jag funderar alldeles för mkt, en psykiatriker skulle nog bli tokig om jag skulle orka gå till ngn. För de är för många funderingar, sen vrider man och vänder på precis allt.. Alla dessa tänk om.. Och jag funderar inte bara, jag dagdrömmer, hela dagarna.. Min morgonpromenad som jag försöker ta varenda morgon är på ungefär en timme, men för det mesta är den timmen för kort för jag hinner inte drömma klart på de jag vill. För även när jag dagdrömmer vrider jag och vänder allt, för tänk om, tänk om de vore annorlunda. Om man kanske hade gjort annorlunda, sagt ngt annat, då kanske inte livet hade varit exakt som det är. För tänk om. 
 Jag har haft funderingar på att skriva in lite om mina dagdrömmar här, men jag vet inte om jag vågar.. Vågar berätta om allt jag tänker på.. Jag funderar även på att skaffa ännu en blogg, en blogg där det bara handlar om mina tokiga ideér och fantasier. Men törs jag? Vill jag öppna upp mig så mkt? Bli så sårbar, eller vill jag va kvar i mitt lilla skal där jag är så trygg? Där ingen ser min rädsla, otryggheten, ensamheten..
 De är inte de att jag inte har nog med vänner, för de har jag, för dom jag har, håller jag hårt i, jag berättar inte nog ofta hur mkt jag tycker om dom och hur mkt jag uppskattar att få vara deras vän, hur mkt jag tycker om att göra saker med dom. Nog för att vi bor på lite olika ställen, ngr få kvar i tryggheten Kälarne trakten, en i Vännas, ett gäng i Ösd och en speciell så nära men ändå så långt borta.. En del vänner har åkt utomlands.. En del vänner kvar i Sverige. Men vi vet alltid vart vi har varandra. Och de är de viktigaste. Känner ni igen de att de kan gå flera månader och sen plötsligt träffas man igen och allt är precis som de alltid är, man skrattar och har roligt och mår bra tillsammans som man alltid har gjort. De måste va ngt speciellt som vi människor gör, eller? Eller hur vi är kanske man ska säga. 

 Jag ska fundera en tag till på om ni ska få komma mig in på livet så mkt att ni även ska få veta vart mina drömmar far iväg nånstans. För dagdrömma de kan jag. Jag skulle nog få mvg om de vore ett ämne i skolan. Men tyvärr inte, därav g:et i samhälle på gymnasiet, jag dagdrömde på dom timmarna. Meen vad är de att bry sig i nu? Man ska titta framåt va? Inte bakåt? Eller hur va de där? För tänk om man kunde åka tillbaka i tiden och göra om vissa grejer?

 Tänk om..